Fjällkon
Fjällkon är den vanligaste av våra svenska lantraser. Ursprungligen härstammar den från norra Sverige, där den har funnits sedan vikingatiden.
Fjällkon är kullig, det vill säga hornlös och vit med svarta eller bruna tecken.
Rödkullan
Var vanlig i Värmland och Dalarna fram till slutet av 1960-talet. Under 1970-talets stordrifts system utrotades den nästan helt.
Är kullig, röd till färgen i olika nyanser.
Grisarna
Grisar är väldigt renliga djur. De har vissa delar utav hagen som de utser till toalett. Våra grisar får dricka upp den vassle som vi inte har kokat messör på. Vasslen blandas med kornmjöl som grisarna får morgon och kväll. Grisarna är väldigt bra markberedare.
De letar mask och rötter med sitt tryne och vänder på så sätt upp och ned på jorden.
Dvärgkochin
Dvärghöns, ras från Kina. Rasen är känd i Europa sedan 1800-talet. Det är en robust och tålig dvärghönsras som till sitt sätt är lugn och lätt att få fram. Den är även en god värpras. En höna lägger ungefär 180 ägg/år som väger 30 gr. Hönorna är väldigt ruvvilliga och ser efter sina kycklingar väl. De har fjädrar på ben och fötter.
Getter
Geten är ett av det första tama djur människan någonsin hade. Förr i tiden kallade man geten för ”fattig mans ko” eftersom de som inte hade råd att ha en ko istället hade en get, för getter lyckades alltid hitta mat. Det finns tre kända svenska allmogenraser, jämtget, göingeget och lappget, de skiljer sig lite i form och storlek eftersom de är anpassade efter olika delar av Sverige. Getter är både busiga och intelligenta djur som älskar att hoppa och klättra.
De kan vara lite svåra att stänga inne och de är mästare på att hitta på hyss!
Nordsvenska hästen
Nordsvenska hästen är gämte Gottlands russet Sveriges enda inhemska hästras. År 1964 delades rasen upp i en brukshäst typ och en lättare och snabbare travar typ. Våra hästar är av den lättare typen utav Nordsvenk. Hästarna får som korna gå lösa i skogen på dagarna.
